Rapportering från Kenya

Nu äntligen är vi här i Nairobi..igen:) Flygresan hit gick suveränt bra och planet från Egypten var typ tomt så man hade en hel rad för sig själv och en chans till att sova. Visumet fixades bra och jag fick gå i en special kö där det egentligen var till för endast kenyaner att gå, tur att jag är förälskad i en....Väskorna fanns redan på bandet och nu fattades bara en taxi som tog oss till Muthiga Country Club. Maina hittade en och lyckades även pruta ner priset:) väl i taxin och en bra bit på vägen ringer Mainas pappa som står på flygplatsen och väntar på oss. Otur. Men vi bestämde oss för att vänta på honom i receptionen på hotellet, och där kl 5 på morgonen fick jag omfamna min svärfar, som jag typ bara träffat en gång tidigare, under andra omständigheter. Sen var det bara in i cottagen och direkt i säng. Skönt. Fick sovit några timmar innan det var dags att gå upp och göra oss redo för att åka iväg och titta på fotboll. Fotboll och My, ja det går ju inte riktigt ihop men vad gör man inte för familjen. Så idag har det varit fotbollstittaden och fotbollsfirande med familjen Munro och Mysa som fyller 25 år. Det var ganska skoj att vara iväg och titta på fotboll efter allt Mainas tjatande. Det blev att hälsa på många viktiga personer såsom borgmästaren och en av landets bästa fotbollsspelare. Det var även liveband och tårta samt gratis dricka:)

Efter det packade vi oss in alla 10 i Munros Landrover, vi fick faktiskt plats alla! Hem och bara byta om och sen iväg till Westgate - shoppingcenter, där vi käkade lite mat och kollade lite i affärer samt handlade frukost och annat gott och nödvändigt. Ikväll fick jag min efterlängtade dusch innan familjen Munro med mamma, pappa, Waithaka, Brenda och söta lilla Sofia kom för att äta middag med oss. Det var nog bland dem värsta middagsbeställningarna jag varit med om. Klyddigt och bakvänt med samtidigt roligt att uppleva. Mat blev det i alla fall. Åtminstone fram till att jag satte en köttbit i halsen och inte fick luft. Maina trodde först att det bara var en hostattack innan dem reagerade på att jag inte fick luft. Maina dunkade mig lite i ryggen och svängde upp mina armar och till slut fick man luft igen. Fan vad pinsamt det hela var, inte den sorts uppmärksamhet man vill ha och definitivt inte första middagen eller dagen tillsammans för den delen.

Detta var lite om min dag och imorgon blir det kyrkan med hela familjen:)
Vill avsluta med Mysas logo: En kille, en tjej springer mot samma boll och samma mål:)
One boy, one girl run torwards the same ball and the same goal!