Äppleplockning

Idag har jag, Maina och Nina varit ute och plockat massa äpplen. Meningen från början var att vi egentligen skulle åka till Kivik som vi brukar. Men i år bestämde vi oss för att göra något annorlunda, fast liknande. Så vi lastade in oss i Ninas bil och begav oss till ett självplockningsställe med äpple. Först körde vi lite vilse, men hälsade på en massa trevliga gående människor innan vi insåg att vi hade svängt en väg för tidigt. Väl på plats fick vi smaka några sorter och fick information om vilka rader vi kunde finna dem på. Tog några påsar och begav oss ner för att plocka. Nina och Maina testade metoden att hoppa upp och ta äpplet högst upp. Funkade ganska bra:) Vi fyllde kassarna och jag och Maina fick tillsammans 14,5kg.

Varken jag eller Nina hade plockat majs för så med Mainas guidning begav vi oss ut i majsfältet och försökte leta upp dem grövta, färskaste och hårdast majs. Kunde vi inte själva avgöra kom Maina till undsättning och körde sin killgrej!! När vi kände oss redo körde vi åter till Lund och lämnade Maina vid centralen och sen körde vi vidare. Vi skulle se om vi kunde plocka fler äpplen fast på ett gratisställe. Istället hamnade vi på matställe i Lomma och käkade korv. Innan vi återvände till bilen köpte vi med oss glass och snaskade på den i bilen. Precis som old times. Det blev en massa snack om allt. Till slut blev vi så trötta att vi skulle kunna somna på plats, men istället åkte vi hem. Nu ikväll har jag skalat och skivat en massa äpple som frös in. Sedan har jag sett filmen på 4:an och målat mina naglar. Medan älskling min är på fest.

En dag i sjukvårdens omvårdnad

Jaha....turen är verkligen inte med mig i sommar. Väntar fortfrande på att en tredje sak ska hända. Fast det har det kanske redan gjort. Först halsfluss, sedan campylobacter och nu en spricka i tån.

I onsdags hur det nu gick till råkade jag sparka rakt in i vår spegelram som står lutade på golvet i sovrummet. Vartpå jag skriker av smärta och känner hur tårarna bryter ut. Det gör så fruktansvärt ont att jag ligger och gråter i en timme. Maina var snabbt på med att komma med en påse is så vi kunde kyla ner tårna och foten som svullna upp direkt. JAg hade svårt att gå på foten men tänkte inte mer på det. Senare när mamma kommer för att hålla mig sällskap så säger hon att tårna nog är brutna, vilket Maina redan har påpekat och som pappa även påpekar senare på kvällen. Men jag väljer att inte göra något. Sedan blir det bara värre och idag så begav jag mig åter till Jourvården (skulle kunna bosätta mig där nu, så mkt som jag varit på besök där). Först prata med en sjuksköterska som säger att jag ska få träffa läkaren som i sin tur remitterar mig till akut röntgen som i sin tur skickar mig vidare till akutmottagningen som skickar mig vidare till ortopeden. Jag fick alltså tid till röntgen som går ganska snabbt och som visar på att jag har en snedfruktur på den inre falangen eller något sådant stod det i mina papper. När jag sedan är på ortopeden tittar hon på min fot och säger att man gör inget åt sådant här i gipsväg. Utan det kommer att läka av sig själv men kommer göra mycket ont och kommer hålla i sig flera veckor. Sedan fick jag stark medicin utskriven som jag ska tillsammans med alvedon ska ta max 8 om dagen. Medicinen kan göra mig illamående och yr samt att jag inte får köra bil. Jippie säger MY....or not!!!

campylobacter

Jaha då var man åter här. Har inte skrivit på ett väldigt bra tag. Denna sommaren har inte direkt varit min sommar, då jag började med halsfluss och en kur på antibiotika under 10 dagar efter att jag har gått 4 dagar med smärta i halsen. Sen tillbaka till jobbet i en vecka innan det var dags för min efterlängtade semester. Sista dagen på jobbet bokade jag en vecka i Bulgarien för mig och mamma. Vi hade fantastiskt roligt där och det blev mycket skratt så tårarna rann. Slutet var dock inte roligt då jag spenderade många långa minutrar på toan. Kom hem och vad jag än drack (vilket var det enda jag kunde göra) så kom det ut lika snabbt igen....bakvägen. Efter flera dagar så märkte jag att det började bara komma blod vid varje toabesök så det blev en runda till vårdjouren där jag fick hem rör som skulle fyllas med prover. Efter många vändningar dit och telefonsamtal fick jag reda på att jag hade en bakterie i mina tarmar kallat för Campylobacter. Så nu har jag varit hemma i 3 veckor sjukskriven. Fy fan för den resa till Bulgarien. Men jag överlever och det är väl det viktigaste. Tycker dock det är mycket tråkigt att bara ligga hemma. Filmerna börjar ta slut och det finns ju inte mycket annat på mina kanler.

Mitt senaste test visade att jag fortfarande har bakteriena och nu ska jag tillbaka till läkaren på måndag och får antagligen lämna nya test och ny sjukskrivningsperiod. Jippie:(