En dag i sjukvårdens omvårdnad

Jaha....turen är verkligen inte med mig i sommar. Väntar fortfrande på att en tredje sak ska hända. Fast det har det kanske redan gjort. Först halsfluss, sedan campylobacter och nu en spricka i tån.

I onsdags hur det nu gick till råkade jag sparka rakt in i vår spegelram som står lutade på golvet i sovrummet. Vartpå jag skriker av smärta och känner hur tårarna bryter ut. Det gör så fruktansvärt ont att jag ligger och gråter i en timme. Maina var snabbt på med att komma med en påse is så vi kunde kyla ner tårna och foten som svullna upp direkt. JAg hade svårt att gå på foten men tänkte inte mer på det. Senare när mamma kommer för att hålla mig sällskap så säger hon att tårna nog är brutna, vilket Maina redan har påpekat och som pappa även påpekar senare på kvällen. Men jag väljer att inte göra något. Sedan blir det bara värre och idag så begav jag mig åter till Jourvården (skulle kunna bosätta mig där nu, så mkt som jag varit på besök där). Först prata med en sjuksköterska som säger att jag ska få träffa läkaren som i sin tur remitterar mig till akut röntgen som i sin tur skickar mig vidare till akutmottagningen som skickar mig vidare till ortopeden. Jag fick alltså tid till röntgen som går ganska snabbt och som visar på att jag har en snedfruktur på den inre falangen eller något sådant stod det i mina papper. När jag sedan är på ortopeden tittar hon på min fot och säger att man gör inget åt sådant här i gipsväg. Utan det kommer att läka av sig själv men kommer göra mycket ont och kommer hålla i sig flera veckor. Sedan fick jag stark medicin utskriven som jag ska tillsammans med alvedon ska ta max 8 om dagen. Medicinen kan göra mig illamående och yr samt att jag inte får köra bil. Jippie säger MY....or not!!!