Zanzibar (torsdag) Parasailing

Torsdagen var den sista dagen, tyvärr, på Zanzibar. Men det var mycket som skulle fixas. Vi började med en tidig frukost för att sedan kunna packa allt och göra det som skulle göras. Vi började med att gå bort till våra kompisar som vi bestämt möte med. Dem satt redan och väntade på oss och under tiden som allt gjordes i ordning, fick vi syn på en hel hjord med delfiner. Trots att det inte blev något av med delfinsafri fick vi åtminstone se dem. Väl i båten så försökte vi köra efter dem och leta upp dem, men de hade redan hunnit bort -dessvärre. Vi fick på oss utrustningen och dem spände fast oss. För nu var det dags för mig att prova PARASAILING! Jag hade varit sjukt nervöst, men bestämt mig för att jag måste våga prova. Jag är ju sjukt höjdrädd, men detta var bland det absolut coolaste jag gjort. (Grymt jobbat också med mina utmaningar att pressa mig själv till det yttersta). Killarna frågade sedan när vi kom ner: Did she scream varpå min söta älskling svarade: She screamed more last night. Hahaha det var ju jätteroligt sagt. Måste absolut rekommendera parasailing till alla, det var så sjukt häftigt och inte alls läskigt. Snöret som man sitter fast i är 300 m långt och själv dinglar man på 250m höjd. Vilken fantastisk utsikt man fick över havet och land och allt. Fri känsla. Ville inte att det skulle ta slut. När dem halade in oss igen så doppade dem oss i vattnet:) Vilken fin upplevelse och att få dela den med Maina bland det bästa. Tänk att få pussas på 250m höjd med dinglande fötter! Tillbaka på land igen var det en massa kossor som tog en siesta vid strandkanten. Våra kompisar sa att igår hade dem gjort likadant och då hade dem lagt ut handdukar, solkräm och vatten till kossorna. Hihi. Maina sprang efter kossorna i varje fall och klappade dem. Trodde faktiskt att de skulle attackera. Tack och lov att dem inte gjorde det. Åter till hotellet blev det ett sista bad i poolen och sen upp och packa allt. Och begav oss i en timmes bilfärd till flyget. Hade vi vetat att flyget var försenat 3h hade vi inte haft så bråttom. Vi satt och vi satt och vi satt. Plötsligt kom det ett plan som vi trodde var vårt, men då visade det sig att dem inte ville ta passagerare som skulle till Nairobi utan endast dem som skulle till Mombasa. Så resten fick vänta och det tog oss 3h detta eviga väntande. In och ut från den enda affär som typ fanns där. Äntligen var det vår tur och det var det minsta plan jag flyget någonsin. Vi satt på varje sida gången och Maina såg direkt in till piloterna och vad dem höll på med. Totalt fick vi plats 27 st i planet. Dessutom kunde man inte höra sin egen röst för det lät något helt otroligt. Tillbaka till Nairobi blev det taxi hem till Peponi Garden och Mainas föräldrar där det blev en sen middag och sen direkt i säng, för min del varje fall. Men det var en händelserik dag!